Finlands sak var (s)vår

FInlandsbloggen fick ett tips:

På Newsmill skriver Johanna Parikka Altenstedt en tänkvärd artikel om samarbetet mellan Finland och Sverige under andra världskriget. Finland hamnade ju i ett mycket oangenämt läge – krig mot Sovjetunionen med understöd från Tyskland – medan Sverige hade turen att undgå direkta krigshandlingar under hela konflikten.

Det saknades emellertid inte hot mot Sveriges oberoende:

1. En fortsatt sovjetisk expansion västerut efter att Finland eventuellt överflyglats.
2. En allierad ockupation av malmfälten i norr, för att förhindra leveranser till Tyskland.
3. Anfall från Tyskland i syfte att säkra transportvägar till Norge samt leveranser av malm.
4. En blandning av 1, 2 och/eller 3…

Sverige hade förstås intresse av ett självständigt Finland som buffert mot Sovjetunionen och ville därför hjälpa grannlandet på alla sätt – förutom att gå i direkt krig. Finland, å andra sidan, hade störst nytta av ett fritt och oberoende Sverige, eventuella erbjudanden från Storbritannien och de allierade att skicka trupper och krigsmateriel till Finland via Sverige genomskådades. De allierades egentliga syfte var istället att öppna en nordlig front mot Tyskland, vilket förstås både Sverige och Finland hade förlorat på.

Låter det krångligt? Det var det också, vilket Johanna Parikka Altensteds artikel beskriver. Finland lyckades på ett utomordentligt imponerande sätt manövrera landet igenom kriget, till priset av landavträdelser och enorma uppoffringar i mänskligt lidande.

Sådant reflekterar man över i Finland i samband med självständighetsdagen. Sverige kom mycket billigt undan och kan 2014 se tillbaka på 200 år av obruten fred, medan Finland har utkämpat fyra krig under 1900-talet.

Men innebandy-VM fick i alla fall uppmärksamhet på den här sidan Östersjön.

Finland 95 år

Igår var det stor självständighetsfest i Göteborgs domkyrka med anledning av Finlands 95 år som självständig stat, arrangörer och medverkande kom från både Göteborg och Västra Götaland. Körmusik, dans och kaffe med piroger stod på programmet. Finlands ambassadör Harry Helenius närvarade.

Efter pausen var det konsert med legendaren Viktor Klimenko, den förste musikern som sålde guld i Finland. Den minnesgode kanske minns hans framträdande i Eurovision Song Contest 1965 med låten Aurinko laskee länteen. Europa gav honom noll poäng, tråkigt nog. Och medlemmarna i Lordi var inte ens födda.

Viktor Klimenko och Hard rock – nja. Men hallelujah – definitivt.

Finlands självständighetsdag!

Finlands generalkonsul hade bjudit in till festligt firande av Finlands självständighetsdag, vilket ägde rum i den vackra aulan i Göteborgs Universitet. Lämpligt nog var temat konst & design i vardagen, vilket är aktuellt med tanke på att Helsingfors är designhuvudstad i år (World Design Capital).

Inventering av Mammalådan under ledning av Finlands honorära generalkonsul Heli van der Valk

Katarina Siltavuori från WDC Helsinki 2012 visade ett intressant bildspel om vad som förevarit under året, och vad värdskapet hade betytt för Helsingfors.

Ted Hesselbom från Röhsska museet i Göteborg var mycket glad över att designhuvudstadsåret hade inneburit en möjlighet för en utställning med de senaste fem årens nordiska designpristagare. Ted Hesselbom beskrev själv Helsingfors som en blandning av Stockholm, Malmö och Göteborg – fast annorlunda. Han satte också fingret på en spännande likhet mellan Finland och Sverige, nämligen de samiska och romska minoriteterna, vilka har lika gamla anor i båda länderna.

Finlands honorära generalkonsul, Heli van der Valk, svarade för kvällens kupp. Hon berättade nostalgiskt om ”Mammalådan”, en praktisk finländsk uppfinning från 1938, som är en kraftig papplåda innehållande allt en nybliven förälder behöver: täcke, bäddmadrass, barnkläder, nappar o s v. Ett veritabelt IKEA för en nyfödd, själva lådan också kan användas som första säng åt barnet. Förr var lådan avsedd för särskilt behövande, men idag är det en generell välfärdsförmån, som de flesta föräldrar väljer, alternativet är ett skattefritt (och betydligt tråkigare) kontantbidrag på 140 euro. Mammalådan är både proaktiv och preventiv – bland innehållet kan man också hitta kondomer…

Mammalådan i närbild, notera designmotivet "släktträd" på locket.

Heli van der Valk hade lyckats lägga vantarna på en helt nydesignad mammalåda, färsk från oktober och en produkt av designhuvudstadsåret. Naturligvis tyckte hon, inför auditoriet, att Röhsska museet (Sveriges enda designmuseum) skulle ställa ut Mammalådan till allmän beskådan. Ted Hesselbom kunde inte annat än acceptera, men det verkade knappast vara särskilt motvilligt.

Universitetets entréhall lockade med champagne och snittar

Föredragen följdes av familjärt mingel och sorl i den pampiga universitetsbyggnaden. Finklädda människor, vackra medaljer och snittar med smak av Finland – mycket trevligt! Vad är väl en bal på slottet…

Medaljbehängda krigsveteraner svarade för kvällens förnämligaste bling-bling

Och ute var det minus tio grader, som en fläkt av vårt östra broderland. Såg jag inte en björn på vägen hem?

 

 

 

 

Glad lillajul!

1 december samlades tjugotalet medlemmar i Åboföreningen till årligt adventskaffe i Mariagården. Dagen sammanföll med den ”lillajul” som i Svenskfinland firas lördagen före första advent. Det är ett julfirande i miniformat, oftast med liten julgran och någon liten julklapp, även om traditionerna varierar lite.

Gäst i Mariagården i år var operasångaren Reima Killström, tenor på Göteborgsoperan, som framförde vackra julvisor, bl a just ”Julvisa” av Jean Sibelius, med text av Zacharias Topelius. Njutbart!

Åboföreningens ordförande Anders Jarlert talade också om sina intryck från Chicago nyligen, där han deltagit i en akademisk konferens. Från Åbo framfördes hälsningar från Göteborgsföreningens Carl-Bertil Tauler.

Glad lillajul, som sagt!

Tenoren Reima Killström och Åboföreningens ordförande Anders Jarlert