Alla svenskar känner till Majblomman, en social uppfinning från Göteborg. Det var Beda Hallberg som 1907 fick idén att försäljning av en liten blomma skulle kunna ge intäkter till fattigvården. Genom att folk i alla samhällsställningar blev målgrupp för försäljningen, kunde alla bli delaktiga i storskaligt välgörenhetsarbete. Det var annars en sysselsättning som främst välbeställda ägnade sig åt.
Majblomman blev en succé redan från början. I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning kunde man i maj 1907 läsa:
”Den blå blomman har vunnit en seger. Hela staden hyllar den. Öfverallt, hvart man kommer, ser man den på rockslag och kappor, i halsdukar och schalar. Affärsmannen, tjänstemannen, arbetare, gubben och barnet, konduktören i spårvagnen, polisen, kajåkaren, kusken – alla bär blomman och känner i luften att alla äro glada över att få vara med. Det är idealet bland idéer: enkel, entusiasmerande och gifvande.”
Blott Sverige svenska majblommor har. Eller? Naturligtvis inte. Majblommor, med samma utseende som de svenska, säljs i Finland av Folkhälsan. Och precis som i Sverige säljs blommorna av barn och unga, intäkterna går till hälsofrämjande insatser.