Åboföreningens årsmöte: alla talar svenska

Om ni inte redan har läst det i Åbo Underrättelser (Finlands äldsta dagstidning), så blev prof. Anders Jarlert omvald som ordförande i Åboföreningen i Göteborg i samband med årsmötet den 14 april.

Carl-Bertil Tauler från Åbo nyvaldes till styrelsen och är nu Åboföreningens sekreterare. I anslutning till mötet gav han också en ögonblicksbild av situationen för svenska språket i Finland. Den historieintresserade kan för övrigt läsa här om finska språkets ställning i Sverige under riksgemenskapens tid.

Carl-Bertil Tauler gav en uppdatering om svenska språkets ställning i Finland.

En intressant referenspunkt är svenskarnas ointresse för att lära sig tyska. Tyskland är ett nära grannland, den enskilt viktigaste handelspartnern för Sverige och det är inte svårt att inse fördelarna med att kunna tyska.

Även historiskt har tyska varit oerhört viktig för Sverige; under århundraden var tyska det primära handelsspråket och svenska språket innehåller mängder av tyska låneord. Göteborgs stadsprivilegier är skrivna på tyska (inte svenska!) och Sverige hade länge en tysktalande andel av befolkningen.

Genom att behärska tyska kan man också ta del av en kultur som omfattar mer än hundra miljoner människor. Oaktat alla dessa faktorer sjunker ändå intresset stadigt bland svenskarna för att lära sig tyska.

Orsaken kanske stavas globalisering – spanska och kinesiska är på uppgång bland skoleleverna, trots större avstånd och att vi inte har någon gemensam historia.

Auf wiedersehen.

Att döda eller dö…

”Hur hanterar man det faktum, att man börjat sitt vuxna liv genom att vara med om att döda ett stort antal andra människor?”

Finlandsbloggen fick ett tips om filmen Raate – dödens väg, som handlar om några av de blodigaste striderna i Nordens historia. Finska bondpojkar, illa utrustade och kraftigt underlägsna i antal, hejdade och förintade två sovjetiska motoriserade divisioner. Detta skedde under vinterkriget, i trettiogradig kyla. Lik låg överallt; tusentals kroppar längs vägar, på frusna sjöar och i skogarna.

Den som läser om Finlands utmaningar under andra världskriget häpnar över det motstånd som ett litet land kunde bjuda mot en till synes fullkomligt övermäktig fiende. Sovjetunionen anföll med 1 500 stridsvagnar. Finland förfogade över 32. En översikt över krigets förlopp finns här.

När freden kom skulle livet återgå till någon sorts normalitet, trots de umbäranden som soldater och familjer gått igenom. Krigets fasor var ingenting man talade om. Minnena gjorde sig istället påminda genom mardrömmar och självmordsförsök. Begreppet posttraumatisk stress var ännu okänt.

Manus och regi till filmen ”Raate – dödens väg” står Seppo Salmivuori för. Han är själv barn till en av de soldater, som deltog i striderna och som efter kriget flyttade till Sverige. Filmen är ett försök att greppa vad fadern upplevde, men aldrig förmedlade.

Finlandsbloggen erinrar sig ett citat från ett samtal med en dekorerad Vietnamveteran i USA 2002: If war is hell – then combat is a motherfucker.

Pardon my French.

Finland är svenskt – Sverige är finskt

En aktuell TV-serie i tio delar om Sveriges inflytande på Finlands historia har lett till delade meningar om bakgrunden till dagens Finland. Avsnitten läggs efter hand ut på YLE:s hemsida med svensk text.

En motsvarande TV-serie om vilket inflytande Finland haft på Sverige skulle vara synnerligen intressant. 2009 producerades den lilla YouTube-serien ”Finska avtryck i Majorna”, hade det inte varit spännande med en satsning i landsomfattande skala? Såväl svenskar som finländare missar ofta det faktum att riksbildningen skedde samtidigt, Sverige och Finland växte fram som siamesiska tvillingar under medeltiden. Innan fanns ingen centralmakt och därmed ingen stat. Ibland räknas Finlands historia endast från år 1809 – men samma år föddes också det enspråkigt svenska Sverige. Något sådant hade inte funnits tidigare.

Svenska Dagbladet skriver om den debatt, som följt i TV-seriens spår. Programledaren Juhani Seppänen har tvingats skaffa hemligt telefonnummer, på grund av otrevliga åsikter. Trist. Finlandsbloggen.se skriver om Finland för svenskar, i syfte att väcka ett positivt intresse med utgångspunkt från allt som våra länder har gemensamt. Det vore kul om någon ville blogga om Sverige på motsvarande sätt i Finland.

Vi lovar att länka.

Betyg i ordning och uppförande

Det hör inte till vanligheterna i dessa kristider att länder får högsta betyg i ekonomiska sammanhang. AAA är inte bara en batteristorlek, utan även ett mått på kreditvärdighet.

Standard & Poor har bedömt att Finlands ekonomi inte längre hotas att dras med i det ekonomiska moraset i eurozonen, utan behåller högsta betyg, dessutom med uppgradering från negativa utsikter till stabila. Kanske Finlands president nu vill höja sin lön istället?

Även Sverige har betyget AAA, skall kanske tilläggas, men har ju behållit en egen valuta. Och kungen får apanage som vanligt.

Här är för övrigt en artikel i brittiska the Guardian från i somras om hur Finland har hanterat eurokrisen.

Presidenten vill sänka sin lön

Finlands president Sauli Niinistö tycker att hans lön är för hög, med tanke på den ekonomiska krisen. Därför har han skickat ett brev till statsminister Jyrki Katainen, med önskemål om att presidentens skattefria lön sänks från 160 000 euro till 126 000 euro.

”Var och en enligt rimlighet – så har vi lärt oss delta i lösandet av gemensamma svårigheter”, skriver presidenten i sitt brev.

Så börjar året 2013.

Finlands sak var (s)vår

FInlandsbloggen fick ett tips:

På Newsmill skriver Johanna Parikka Altenstedt en tänkvärd artikel om samarbetet mellan Finland och Sverige under andra världskriget. Finland hamnade ju i ett mycket oangenämt läge – krig mot Sovjetunionen med understöd från Tyskland – medan Sverige hade turen att undgå direkta krigshandlingar under hela konflikten.

Det saknades emellertid inte hot mot Sveriges oberoende:

1. En fortsatt sovjetisk expansion västerut efter att Finland eventuellt överflyglats.
2. En allierad ockupation av malmfälten i norr, för att förhindra leveranser till Tyskland.
3. Anfall från Tyskland i syfte att säkra transportvägar till Norge samt leveranser av malm.
4. En blandning av 1, 2 och/eller 3…

Sverige hade förstås intresse av ett självständigt Finland som buffert mot Sovjetunionen och ville därför hjälpa grannlandet på alla sätt – förutom att gå i direkt krig. Finland, å andra sidan, hade störst nytta av ett fritt och oberoende Sverige, eventuella erbjudanden från Storbritannien och de allierade att skicka trupper och krigsmateriel till Finland via Sverige genomskådades. De allierades egentliga syfte var istället att öppna en nordlig front mot Tyskland, vilket förstås både Sverige och Finland hade förlorat på.

Låter det krångligt? Det var det också, vilket Johanna Parikka Altensteds artikel beskriver. Finland lyckades på ett utomordentligt imponerande sätt manövrera landet igenom kriget, till priset av landavträdelser och enorma uppoffringar i mänskligt lidande.

Sådant reflekterar man över i Finland i samband med självständighetsdagen. Sverige kom mycket billigt undan och kan 2014 se tillbaka på 200 år av obruten fred, medan Finland har utkämpat fyra krig under 1900-talet.

Men innebandy-VM fick i alla fall uppmärksamhet på den här sidan Östersjön.

Finland 95 år

Igår var det stor självständighetsfest i Göteborgs domkyrka med anledning av Finlands 95 år som självständig stat, arrangörer och medverkande kom från både Göteborg och Västra Götaland. Körmusik, dans och kaffe med piroger stod på programmet. Finlands ambassadör Harry Helenius närvarade.

Efter pausen var det konsert med legendaren Viktor Klimenko, den förste musikern som sålde guld i Finland. Den minnesgode kanske minns hans framträdande i Eurovision Song Contest 1965 med låten Aurinko laskee länteen. Europa gav honom noll poäng, tråkigt nog. Och medlemmarna i Lordi var inte ens födda.

Viktor Klimenko och Hard rock – nja. Men hallelujah – definitivt.