Lördagen den 10 december hade Finsk-svenska Affärsklubben i Västsverige (FAIVS) bjudit in till självständighetsfirande, några dygn efter högtidligheterna i Finland. Den 6 december är ju tyvärr ingen helgdag i Sverige, så lördagen passade förstås bättre.
Lokalen var Frimurarelogen i Göteborg, invigd 1806, då Sverige och Finland ännu var ett gemensamt rike. Högtiden ramades in av finländska flaggor ur historien – intressant hur nationalfärgerna byttes från rött och guld till blått och vitt. Om detta kan man läsa i tidigare inlägg på Finlandsblogggen, flaggorna syddes upp till Finlands 100-årsjubileum 2017.
Finlands honorära generalkonsul Heli van der Valk höll kvällens högtidstal, som var en uppföljning från förra årets självständighetsfirande. Det pågående kriget i Ukraina gav talet en kuslig aktualitet, som inte lämnade någon oberörd:
Kära Finlands-vänner!
I fjol hade jag fokus på vinterkriget. Som bekant anföll ju Sovjetunionen Finland i november -39, utan någon krigsförklaring. Det som kom att kallas vinterkriget pågick i 105 dagar i stället för 12 som varit Stalins plan.
Vi minns, vi hedrar och vi tackar, sa president Niinistö i veckan när han talade till krigsveteraner och lottor.
Det pågår ett vinterkrig just nu. I Ukraina. Putins plan var att invadera Ukraina på tio dagar, ockupera landet och annektera det i augusti. Kiev skulle falla inom tre dagar. Det låter kusligt likt de sovjetiska planerna inför det finska vinterkriget. Putin underskattade dock den ukrainska armén och framför allt det ukrainska folket. Det vi nu bevittnar är en barbarisk slakt utan motstycke i modern tid.
Slava Ukraini!
Varje nation har sina identifikationsmarkörer och sina kraftkällor. Albert Edelfelt är en av Finlands mest älskade konstnärer. Han presenteras just nu i en stor utställning på Göteborgs Konstmuseum. Edelfelt har bl.a. illustrerat Fänrik Ståls Sägner, ett diktverk av Johan Ludvig Runeberg.
Fänrik Ståls Sägner beskriver både verkliga och fiktiva händelser under kriget mellan Sverige och Ryssland 1808–1809, där Sverige förlorade den östra rikshalvan till Ryssland.
Dikterna beskriver Finland, hur landet och livet såg ut. Där ingår även berättelsen om Sven Dufva. Fänrik Ståls Sägner beskrivs ofta som ett verk som skapade nationen Finland.
Googla gärna orden talmannen och sven dufva och klicka på videon som kommer fram. Mitt bland folk i en hotellobby i Helsingfors står riksdagens talman Andreas Norlén och reciterar samtliga verser ur Sven Dufva, utantill.
Sven Dufva var inte arméns mest begåvade soldat, heter det, men han hyllas
i dikten för sin plikttrohet och sitt mod. När han av misstag ensam går till attack mot ryssarna på en bro ropar generalen Sandels de berömda orden släpp ingen djävul över bron samt
Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.
Det fanns en Sven Dufva även i min österbottniska hemby. Sulo Lyyski hette han. Vi barn var livrädda för honom. Sulo var storväxt och robust och såg fullkomligt livsfarlig ut. Och han hade ett konstigt sätt att gå, han liksom drog ena benet efter sig. Det otäcka med Sulo var att han kunde plötsligt dyka upp från ingenstans.
Det var nog så han gjorde även under kriget då han kom från ingenstans och stod plötsligt vid en rysk pansarvagn mitt i ett minfält och tryckte en jättelik timmerstock mellan kedjorna.
Det sades att han hade kroppen full av granatsplitter. Det som såg så farligt ut i hans rödflammiga, ärriga, förvridna ansikte, det måste ha varit smärtan. För det lär göra ont att härbärgera granatsplitter i kroppen.
Sulo var ingen skröna. Jag har hört männen berätta om hans tapperhetsmedaljer, en för varje förstörd rysk pansarvagn. De var fem, kanske sju, till och med åtta, jag minns inte längre exakt.
Krigsgenerationen gav oss i arv ett självständigt Finland. Vi minns, vi hedrar och vi tackar.
Ungefär 18 000 finländska soldater, drygt 2 % av alla inkallade, vårdades psykiatriskt för krigsskador. Om deras brutna sinnen har Ville Kivimäki skrivit en doktorsavhandling.
Kivimäki är uppvuxen med sin morfars och farfars karga bild av kriget:
– De avskydde all krigsglorifierande fosterlandsretorik, säger han, ingendera var psykiatrisk patient, men på båda förstod jag att kriget var en tragisk och hemsk upplevelse.
I dag talar man om posttraumatisk stress. Och här dyker Sven Dufva upp igen. Nästan aldrig tänker jag på Sven Dufva, skriver nämligen journalisten Pia Ingström i Hufvudstadsbladet, men efter att ha intervjuat historikern Ville Kivimäki inser jag att det är just Sven Dufva vi på sätt och vis talat om fast namnet aldrig nämnts. Så kan en finländsk nationalhjälte se ut.
”Finland har tre huvudsakliga säkerhetspolitiska utmaningar och de är
Ryssland, Ryssland och Ryssland.”
Så uttryckte sig landets dåvarande försvarsminister Jyri Häkämies i ett tal i Washington för 15 år sedan. Och detta gäller inte bara Finland utan oss alla, la han till. Han fick en hel del skit för det hemma. Men han hade ju rätt. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har konsekvenser för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det finns ingen väg tillbaka och det är omöjligt att sia om framtiden. Jag plockade fram några färska opinionssiffror från Försvarsministeriet:
87 % anser att Rysslands inverkan på Finlands säkerhet är negativ. (Vid tiden för minister Häkämies uttalande var motsvarande siffra 27 %.) Förtroendet för Finlands militära försvarsförmåga är starkt och försvarsviljan är rekordhög liksom stödet för det nuvarande värnpliktssystemet. 85 % är positiva till medlemskapet i Nato. Ungefär lika många anser att ifall landet angrips så skall landet vara berett till beväpnat försvar, hur dåliga utsikterna än må vara. Hela 82 % är beredda att själv delta i landets försvar enligt förmåga.
En siffra till: 89 % litar på Försvarsmaktens förmåga att avvärja militära hot riktade
mot Finland.
Till våren skall första delen av det 20 mil långa stängslet mot den ryska gränsen byggas, meddelar Finlands gränsbevakningsmyndighet. Stängslet ska bli tre meter högt. Eftersom gränsen mot Ryssland är hela 130 mil lång kommer man bygga endast vid utvalda platser.
Myndigheten skriver på sin hemsida:
Stängslet har en avslöjande, fördröjande, styrande samt hindrande inverkan.
Vi får göra som smeden Ilmarinen i Kalevala, han som Sände då en bön till högste guden, anförtrodde sig åt honom med de ångestfyllda orden: store skapare, bevara, skydda Jumala, du söte. Och på finska: Varjele, vakainen Luoja, kaitse, kaunoinen Jumala.
Jag föreslår att vi höjer våra glas till Finland och till vännen Sverige.
Låt oss inte heller glömma Ukraina som slåss för hela Europas framtid.