Som en del av Göteborgs 400-årsjubileum 2023 arrangeras en ”blåvit månad” med fokus på Finland! Staden och grannlandet har ju färgerna gemensamt och den blåvita månaden är ett samarbete mellan en rad olika aktörer. Komplett kalendarium nedan!

Måndag 6 november kl 1030 och 1300 – visning av Börsen på svenska och finska.
Gustav II Adolf grundade inte bara Göteborg, Alingsås och Borås på 1600-talet, utan även Tornio, Nystad, Karleby och Nykarleby. Sverige och Finland var samma rike under 600 år och datumet 6 november kallas för ”svenska dagen” i Finland. Det är också flaggdag i båda länderna. I Göteborgsområdet bor ca 100 000 personer med finländsk bakgrund och denna dag erbjuder Stadsledningskontoret visning av stadens vackra representationslokaler på såväl svenska som finska. Turen avslutas med kaffe och Gustav Adolfs-bakelser.
Obligatorisk anmälan till stadsledningskontoret.
Klicka här för anmälan till finskspråkig visning kl 1030
Klicka här för anmälan till svenskspråkig visning kl 1030.
Klicka här för anmälan till finskspråkig visning kl 1300.
Klicka här för anmälan till svenskspråkig visning kl 1300.
Pris: 50 kr/person, betalas via Swish på plats. Max 35 personer per visning.

Fredag 10 november kl 1200 – invigning av tavla i privat miljö (särskilt inbjudna)
Finlands konsul i Göteborg 1936-1942 var William Gibson Kjellberg. Han tog initiativ till insamlingar till förmån för det krigsdrabbade Finland, men hjälpte också brittiska intressen att bryta tyskarnas blockad och leverera svenska kullager till Storbritannien.
Formellt var Storbritannien i krig med Finland, och William Gibson Kjellberg kunde därför inte kvarstå som konsul. Men efter kriget blev han ånyo Finlands diplomat i Göteborg – nu med generalkonsuls rang. En dubbelhjälpare med integritet får nu sitt porträtt avtäckt!

Fredag 10 november kl 1400 – stadsvandring: Finland 100 år som nordiskt land
Med start vid Poseidon leder Pether Ribbefors en stadsvandring som uppmärksammar det moderna och historiska Finland. År 1923 närvarade Helsingfors Gymnastikklubb med en trupp vid den nordiska gymnastikfesten inom ramen för ”Sveriges Idrottsspel” under den stora Göteborgsutställningen. Här gjorde Finland idrottsdebut som nordiskt land för hundra år sedan! Vi får bland annat höra om Finlands blåvita flagga (komponerad i Marstrand), finska konsuler i Göteborg, den svensk-finska bosättningen Nya Sverige i Amerika och landsförvisade finnar i Västindien.
Start vid Götaplatsen. Anmälan till info@finlandsbloggen.se. Pris: 40 kr via Swish.

Tisdag 14 november kl 1200 – Isaac Beén och Finlandshjälpen, föredrag och musik.
I samband med Sovjetunionens krig mot Finland under andra världskriget ledde kyrkoherde Isaac Béen hjälpinsamlingar i Göteborg. Tio ambulanser och tre jaktplan skickades till Finland och stora summor gick till vård av sjuka finska barn och krigsskadade. Men varken insamlingarna eller kyrkoherden själv var helt okontroversiella. 
Författare Anna Rikner håller ett föredrag om hovpredikant Isaac Béen, kyrkoherde i svenska Christinae församling 1930–1957. I samband med föredraget spelas också musikstycken från Finland. Hela programmet varar i ca 45 minuter.
Plats: Tyska Christinae kyrka vid Stora Hamnkanalen. Gratis, ingen föranmälan.

Måndag 20 november kl 1400 – visning av Residenset på svenska med finsk tolkning.
Besök vackra länsresidenset, Göteborgs äldsta bebodda hus! Byggherre var i praktiken Beata de la Gardie, född i Åbo och änka efter fältmarkskalken Lennart Torstenson. Huset har också varit hem åt tre landshövdingar från Finland: Bengt Ribbing, Samuel af Forselles och Johan Fredrik Carpelan. Och i byggnaden avled Karl X Gustav år 1660, kung över Sverige och Finland. Visningen avslutas med kaffe och äppelpaj.
Max 30 personer. Obligatorisk anmälan senast torsdag 16 november till residenset400@gmail.com. Legitimation skall medtaga till residenset.
Pris: 120 kr/person, vilket swishas i förväg, alla anmälda får information via mail. Adress: Södra Hamngatan 1.

Fredag 24 november kl 1200 – Stadsvandring på Nya Varvet: det gemensamma riket.
Under 600 år var Sverige och Finland samma rike – ”från Göteborg till Viborg”. Spåren finns fortfarande kvar och fortfarande är Finland det enda landet i världen som har svenska som officiellt språk, i Sverige är det endast ”huvudspråk”…
Svenskar och finländare bidrog gemensamt till den betungande Älvsborgs lösen för att friköpa landet vid Göta älvs mynning, vilket göteborgare kan glädjas åt än idag. Och fästningen Sveaborg i Finska viken är förknippad med en nyckelperson från Göteborg, Fredrik Henric af Chapman, född på Nya Varvet 1721. Följ med på en stadsvandring som handlar om den långa riksgemenskapen mellan Sverige och Finland!
Samlingsplats: Röda sten (på höjden nära stenen). Avslut på Nya Varvets kyrkogård.
Anmälan till info@finlandsbloggen.se. Pris: 40 kr via Swish på plats.

Torsdag 30 november kl. 12:00-12:45 – Nordisk konst med finska guldkorn.
Finska kopplingar till samlingen av nordisk konst på Göteborgs konstmuseum. Följ med på en visning med både kända och okända verk, från 1820-tal till 2020-tal. Visningen hålls på svenska, med tolkning på finska, vid behov. Klicka här för konstmuseets kalendarium.
Max 30 personer på visningen, först till kvarn – ingen föranmälan. Samling i museets entré.
Plats: Göteborgs konstmuseum, Götaplatsen. Pris: entré 65 kr, eller årskort.

Fredag 1 december kl 1215 – Föredrag om utställningen ”Nordisk konst 1923”
I samband med Göteborgs 300-årsjubileum 1923 invigdes konsthallen och konstmuseet vid Götaplatsen med den stora samlingsutställningen Nordisk konst. Till utställningen hade man bjudit in ”målare och skulptörer inom vart och ett av de nordiska syskonfolken”. För första gången efter frigörelsen från Ryssland 1917 medverkade Finland som självständigt land i ett nordiskt sammanhang. Kommissarie för utställningens finska avdelning av Sigurd Frosterus.
Andréas Hagström, författare till boken Göteborgs Konsthall – en hundraårig konsthistoria, visar bilder och berättar om utställningen 1923, där Finland gjorde debut som nordiskt land. 
Klicka här för att komma till stadsbibliotekets program.
Plats: Stadsbiblioteket, trappscenen. Gratis, ingen föranmälan.

Tisdag 5 december kl 1730 – Göteborg är finskare än du tror
Göteborgs Kalevalaförening anordnar föredrag med musik om platser, personer och konstverk i Göteborg med koppling till Finland. Du kommer att bli överraskad! Klicka här för stadsbibliotekets program.
Plats: Stadsbiblioteket, festsalen. Gratis, ingen föranmälan.

Onsdag 6 december kl 1400 – Arktis: hot och möjligheter i en geopolitisk framtid.
År 2023 firar Handelshögskolan sitt hundraårsjubileum. Skolans förste rektor var Otto Nordenskjöld, finskättad geolog, polaforskare och fredsaktivist.
På Finlands självständighetsdag den 6 december anordnar Handelshögskolan ett spännande och framåtsyftande seminarium med fokus på Arktis, säkerhetspolitisk och sjöfart. Ökad kommersiell trafik i Nordostpassagen kan få stor påverkan på Göteborg – Finlands och Sveriges största hamn. Plats: Handelshögskolan, Vasagatan 1.
Ingen avgift, men obligatorisk anmälan och mer information via denna länk.

Tips till göteborgare med omnejd, om ekologi och gemenskap:

Under mars 2023 sätter Högskolan för sång och musik upp en tragikomisk finländsk glesbygdsodyssé om små människor och en stor översvämning.

Mer information hittar du genom att klicka här.

Tänkvärda tankar från ”Finska borgen” – Finlands ambassad i Stockholm.

Lördagen den 10 december hade Finsk-svenska Affärsklubben i Västsverige (FAIVS) bjudit in till självständighetsfirande, några dygn efter högtidligheterna i Finland. Den 6 december är ju tyvärr ingen helgdag i Sverige, så lördagen passade förstås bättre.

Lokalen var Frimurarelogen i Göteborg, invigd 1806, då Sverige och Finland ännu var ett gemensamt rike. Högtiden ramades in av finländska flaggor ur historien – intressant hur nationalfärgerna byttes från rött och guld till blått och vitt. Om detta kan man läsa i tidigare inlägg på Finlandsblogggen, flaggorna syddes upp till Finlands 100-årsjubileum 2017.

Finlands honorära generalkonsul Heli van der Valk höll kvällens högtidstal, som var en uppföljning från förra årets självständighetsfirande. Det pågående kriget i Ukraina gav talet en kuslig aktualitet, som inte lämnade någon oberörd:

Kära Finlands-vänner!

I fjol hade jag fokus på vinterkriget. Som bekant anföll ju Sovjetunionen Finland i november -39, utan någon krigsförklaring.  Det som kom att kallas vinterkriget pågick i 105 dagar i stället för 12 som varit Stalins plan.

Vi minns, vi hedrar och vi tackar, sa president Niinistö i veckan när han talade till krigsveteraner och lottor.

Det pågår ett vinterkrig just nu. I Ukraina. Putins plan var att invadera Ukraina på tio dagar, ockupera landet och annektera det i augusti. Kiev skulle falla inom tre dagar. Det låter kusligt likt de sovjetiska planerna inför det finska vinterkriget. Putin underskattade dock den ukrainska armén och framför allt det ukrainska folket. Det vi nu bevittnar är en barbarisk slakt utan motstycke i modern tid.

Slava Ukraini!

Varje nation har sina identifikationsmarkörer och sina kraftkällor. Albert Edelfelt är en av Finlands mest älskade konstnärer. Han presenteras just nu i en stor utställning på Göteborgs Konstmuseum. Edelfelt har bl.a. illustrerat Fänrik Ståls Sägner, ett diktverk av Johan Ludvig Runeberg.

Fänrik Ståls Sägner beskriver både verkliga och fiktiva händelser under kriget mellan Sverige och Ryssland 1808–1809, där Sverige förlorade den östra rikshalvan till Ryssland.
Dikterna beskriver Finland, hur landet och livet såg ut. Där ingår även berättelsen om Sven Dufva. Fänrik Ståls Sägner beskrivs ofta som ett verk som skapade nationen Finland.

Googla gärna orden talmannen och sven dufva och klicka på videon som kommer fram. Mitt bland folk i en hotellobby i Helsingfors står riksdagens talman Andreas Norlén och reciterar samtliga verser ur Sven Dufva, utantill. 

Sven Dufva var inte arméns mest begåvade soldat, heter det, men han hyllas
i dikten för sin plikttrohet och sitt mod. När han av misstag ensam går till attack mot ryssarna på en bro ropar generalen Sandels de berömda orden släpp ingen djävul över bron samt
Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.

Det fanns en Sven Dufva även i min österbottniska hemby. Sulo Lyyski hette han. Vi barn var livrädda för honom. Sulo var storväxt och robust och såg fullkomligt livsfarlig ut. Och han hade ett konstigt sätt att gå, han liksom drog ena benet efter sig. Det otäcka med Sulo var att han kunde plötsligt dyka upp från ingenstans.

Det var nog så han gjorde även under kriget då han kom från ingenstans och stod plötsligt vid en rysk pansarvagn mitt i ett minfält och tryckte en jättelik timmerstock mellan kedjorna. 
Det sades att han hade kroppen full av granatsplitter. Det som såg så farligt ut i hans rödflammiga, ärriga, förvridna ansikte, det måste ha varit smärtan. För det lär göra ont att härbärgera granatsplitter i kroppen.

Sulo var ingen skröna. Jag har hört männen berätta om hans tapperhetsmedaljer, en för varje förstörd rysk pansarvagn. De var fem, kanske sju, till och med åtta, jag minns inte längre exakt.

Krigsgenerationen gav oss i arv ett självständigt Finland. Vi minns, vi hedrar och vi tackar.

Ungefär 18 000 finländska soldater, drygt 2 % av alla inkallade, vårdades psykiatriskt för krigsskador. Om deras brutna sinnen har Ville Kivimäki skrivit en doktorsavhandling.
Kivimäki är uppvuxen med sin morfars och farfars karga bild av kriget:

– De avskydde all krigsglorifierande fosterlandsretorik, säger han, ingendera var psykiatrisk patient, men på båda förstod jag att kriget var en tragisk och hemsk upplevelse.

I dag talar man om posttraumatisk stress. Och här dyker Sven Dufva upp igen. Nästan aldrig tänker jag på Sven Dufva, skriver nämligen journalisten Pia Ingström i Hufvudstadsbladet, men efter att ha intervjuat historikern Ville Kivimäki inser jag att det är just Sven Dufva vi på sätt och vis talat om fast namnet aldrig nämnts. Så kan en finländsk nationalhjälte se ut.

”Finland har tre huvudsakliga säkerhetspolitiska utmaningar och de är
Ryssland, Ryssland och Ryssland.”

Så uttryckte sig landets dåvarande försvarsminister Jyri Häkämies i ett tal i Washington för 15 år sedan. Och detta gäller inte bara Finland utan oss alla, la han till. Han fick en hel del skit för det hemma. Men han hade ju rätt. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har konsekvenser för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det finns ingen väg tillbaka och det är omöjligt att sia om framtiden. Jag plockade fram några färska opinionssiffror från Försvarsministeriet:

87 % anser att Rysslands inverkan på Finlands säkerhet är negativ. (Vid tiden för minister Häkämies uttalande var motsvarande siffra 27 %.) Förtroendet för Finlands militära försvarsförmåga är starkt och försvarsviljan är rekordhög liksom stödet för det nuvarande värnpliktssystemet. 85 % är positiva till medlemskapet i Nato. Ungefär lika många anser att ifall landet angrips så skall landet vara berett till beväpnat försvar, hur dåliga utsikterna än må vara. Hela 82 % är beredda att själv delta i landets försvar enligt förmåga.

En siffra till: 89 % litar på Försvarsmaktens förmåga att avvärja militära hot riktade
mot Finland.

Till våren skall första delen av det 20 mil långa stängslet mot den ryska gränsen byggas, meddelar Finlands gränsbevakningsmyndighet. Stängslet ska bli tre meter högt. Eftersom gränsen mot Ryssland är hela 130 mil lång kommer man bygga endast vid utvalda platser.
Myndigheten skriver på sin hemsida:

Stängslet har en avslöjande, fördröjande, styrande samt hindrande inverkan.

Vi får göra som smeden Ilmarinen i Kalevala, han som Sände då en bön till högste guden, anförtrodde sig åt honom med de ångestfyllda orden: store skapare, bevara, skydda Jumala, du söte. Och på finska: Varjele, vakainen Luoja, kaitse, kaunoinen Jumala.

Jag föreslår att vi höjer våra glas till Finland och till vännen Sverige.

Låt oss inte heller glömma Ukraina som slåss för hela Europas framtid.

Om en dryg vecka firar Finland sin självständighetsdag – den 105:e i ordningen. På Finlands riddarhus hänger en magnifik målning av R. W. Ekman, som föreställer tsar Alexander II som öppnar ständermötet 1863.

Finland kunde behålla svensk lag även efter riksklyvningen 1809, men lantdagen fick alltså inte sammanträda på mer än femtio år. Det skulle sedan dröja ytterligare ett halvsekel innan Finland blev självständigt.

På målningen har konstnären fiffigt dolt Finlands statsvapen bakom kristallkronan – men det hänger högre än den ryska örnen.

Finlandsbloggen har nyligen varit i Helsingfors och blivit fullständigt knockad av stadens nya bibliotek Ode.

Ordet bibliotek räcker inte till, anläggningen omfattar 3D-skrivarverkstad, symaskiner, bokningsbara mötesrum, matlagningskök, musikstudiomöjligheter och mycket annat. Man har lyckats få till stånd den där ”mötesplatsen” som det alltid talas om i stadsbyggnadssammanhang, men som sällan går i mål. Ode har verkligen något för alla och naturligtvis är arkitekturen ett huvudnummer. Det översta våningsplanet böljar och man får en överblick av den avlånga lokalen från den ena kortsidan till den andra.

Att detta koncept har kunnat förverkligas är helt makalöst. Man får intrycket av en masteruppsats som kastat in ”allt” från det bästa av alla världar. Det borde vara ouppnåeligt, men man har sannerligen lyckats.

Ode var en present till Finland i samband med landets hundraårsjubileum och invigdes den 5 december 2018 – 364 dagar efter självständighetsfirandet 2017. Staten bidrog med 30 miljoner euro.

Det är bara att säga grattis. Igen.

Symfonikernas förre pianist Erik Risberg pratar lätt och ledigt om klassisk musik i sina avspända föreläsningar. Han berättar personligt om musiken och tonsättarna och flygeln finns förstås på plats.

Läs mer här!

När Finlandsbloggen startade för ganska många år sedan nu, var det för att väcka ett intresse för Finland i Sverige. Då talade nästan ingen om Finland – men mycket har hänt!

Bloggen har legat i träda något p g a jobb och familj, desto roligare att det nu har blivit uppenbart för många fler, att Finland kört om Sverige på många områden. Lyssna på denna podd i SvD: Så blev Finland bäst på nästan allt.

Jubileumsåret fick en fantastisk final i Göteborg! Sveriges nationalorkester – Göteborgs symfoniker – framförde ett helfinskt program som förstås avslutades med Sibelius’ Finlandia.

Både håret och publiken reste sig.